Vandring i ÖsterrikeMina erfarenheter av Österrike inskränker sig till gränsområden. Andra områden, t ex Nordtirol, förefaller alldeles för överlupna, även om de säkert bjuder på uppfriskande och bitvis högalpina stugvandringar. Här är mina områden:
Leden på Virgentals nordsida är en panoramatur med utsikter ned i och tvärs över dalen, men också med närhet till nordsidans toppar och massiv. Genom att man går på tvären över sluttningarna finns risker för stenras. I dalens inre (västra) ände svänger leden ned i dalen, passerar en restaurang och letar sig upp till sydsidan mot Bergersee, en tur som skulle kännas mycket vild om det inte var för stugan. Däirfrån valde jag att fortsätta till nästa dal, Defereggental, varifrån en slak övergång leder norrut på nytt och över italienska gränsen till Knuttental i Sydtirolen. Allt som allt en lugn tur utan överdriven turism, nästan inga anläggningar som lifter och linbanor. Rätikon är ett gränsområde mellan Schweiz, Österrike och Liechtenstein, rätt idealiskt för en rundtur på kanske en vecka. Bergen påminner ställvis till formen om Dolomiterna. Det finns flera övergångar mellan Österrike och Schweiz av vilka den mest dramatiska, Schweizertor, en brant säkrad ravin, är vansklig för den som går med tung packning. Den klassiska platsen på österrikisk sida är Lindauer Hütte vid foten av Drei Türme. Där finns en enkel övergång till Schweiz och en annan klassisk utsikt från St. Antönien och Partnun. Leden mot Tilisunastugan finns i en enklare och en mer anspråksfull variant, vilka jag gjorde (den ena åt motsatt håll) 90 och 93. Området skäms lite av konstsjöar, speciellt vid Douglashütte. Under högsäsongen är besökarna många. Min tur 93 började i St. Anton i Nordtirol, drog sig ned mot Silvretta via Silvrettavägen och Madlenerhaus och därifrån västerut mot Rätikon. Jag endast snuddade vid Silvretta som annars är känt för sådana dramatiska gränstoppar som Piz Buin. mer om den turen finns i mitt dokument om Schweiz. Min midsommartur längs Karniska Huvudkammen var 1992. Det är en gränskam mellan Österrike och Italien i Osttirol och Kärnten. Kammen är rätt utsatt för solen vilket gör att snöförhållandena kan vara goda tidigt på säsongen. Även om min sexdagarstur började i Sexten och slutade i Sappada, båda i Italien, räknar jag detta som en österrikisk tur, med de flesta etapperna och övernattningarna på österriskt område. Karakteritiskt för denna tur är de många utsikterna, mot Lienzer Dolomiten i Österrike och Sextenerdolomiterna, med Drei Zinnen (Tre Cime), i Italien. Det är oväntat mycket upp och ner, men etapperna är inte så långa. Den "enorme Gehleistung" som en guidebok talar om finns inte. Just den är sex-sju timmar, nästan hela tiden högst på kanmmen, så man får bära vatten, kanske två liter kan vara nödvändigt. En höjdpunkt är området kring Eduard Pichl-hütte, med den vackert inramade Wolayer Alm. Turen kan fortsättas längre söderut, men också kombineras med andra äventyr i t ex Sextenerdolomiterna. Alla nämnda turer till 1993 var stugturer, ty så reste jag på den tiden. År 2010 inledde jag en 19 dagarstur med fem dagar i Rätikonområdet, med fyra övernattningar i Österrike och en i Schweiz. Regeln i Vorarlberg tycks vara att man får tälta "im Ödland"-om inte någon borgmästare får för sig något annat- vilket tolkas som bortom den högsta fäboden på ett visst stråk. Ett undantag är det rätt stora skyddsområdet kring Verwall. Mycket riktigt kunde jag tälta alla dessa fyra nätter. I Tirol och Kärnten är det däremot mycket strängare. I Bundesländer Oberösterreich, Steiermark och Salzburg verkar samma gälla som i Vorarlberg. Men det är alltid bäst att fråga kringboende om lov. Under trädgränsen gäller förbud i hela Österrike. |