Resan dit hörde till de krångligare, speciellt som nattåget Hamburg-Paris dragits in. Omvägen över Köln gjorde resan till Bryssel längre och jag ankom till Blair Atholl först vid halvtiotiden på kvällen.

Detta hade jag löst i förväg genom en förskottsbetalning till campingplatsen. Där hade jag också tur. Man får inte ha gas med på Eurostar så mina burkar konfiskerades i Bryssel. Men campingen sålde gas och hade rätt sort! De hade tre burkar och jag behövde två.

Vandring i Skottland kan jämföras med en låglandsvandring hemma, men med större höjdskillnader, friare utsikter och renare vatten. Tar man vatten från sidoströmmar är rening sällan aktuellt. Två gånger, när jag tältade bland väl mycken fårskit renade jag det vatten som stod i tältet över natten - det var allt. Naturen, med oändliga bestånd av ljung (den blommar i augusti), kan göra ett lite monotont intryck. Sjöar och enstaka berg bryter montonin.

Tältning är i princip inget problem - det verkar vara accepterat överallt där det är rimligt. En enda natt under turen låg jag i en stuga - alla stugor i Skottland är fria - som jag delade med sju ystra herrar som gjorde den s k TGO Challenge - där den enda utmaningen är tidsbegränsningen som framtvingar rätt långa tapper. Och någon gång vädret! Att det blev stuga just den natten berodde på att det efter tre fina dagar var skitväder. Iövrigt blev det tält, dock två nätter på camping, i Glenmore och Braemar.

Turen tog mig på tre dagar från Blair Atholl till Glenmore. Därifrån hade jag tänkt fortsätta till Tomintoul, men där finns ingen camping, endast vandrarhem, så jag lade om turen, bland annat för att få med mig Glen Avon, en dal vars skönhet förlorades i det dåliga vädret. Turen gick söderut mot det planerade målet Dunkeld (järnväg) med Braemar och Kirkmichael som kontaktpunker med civilisationen. Jag hade mat för 10 dagar, men genom lite omfördelning (jag behövde ju ingen middag på sista etappen) klarade jag 11.

Av alla länder jag vandrat i är Skottland det enda där inte vandringsleder och stigskiljen är genomgående markerade. Överlag är landskapet lättorienterat. Det som kan störa överblicken är de många skogsplanteringarna som ibland tvingar till omvägar - man kommer bara ut och in i dessa genom särskilda grindar. På slutet av resan fanns dock anslag om vikten av att följa markeringaroch stättor för att undvika betesmarker. Efter det anslaget såg jag inte till en enda markering eller stätta och hade ibland fasligt sjå att hitta genom de olika beteshagarna, trots att kompasssen gav otvetydig riktning.

Hemresan komplicerades av att biljetter till Eurostar endast säljs på St. Pancras i London. Jag tog nattåg från Edinburgh till London och fick min biljett på morgonen (frukosten betod f ö av en mugg kaffe och två kvadrattumsstora kex). Resten av hemresan måste bokas på en resebyrå på Regent Street, som öppnade klockan 10! Jag övernattade i Bryssel, och eftersom jag hade Interrailkort kunde jag utan extra kostnad fortsätta nästa dag till Amsterdam och ta nattåget till Köpenhamn. Fem timmar är lagom för den staden. Det var otroliga mängder med folk, i slutet av maj!

Jag vet inte om jag återvänder. Det fanns tillfällen när jag verkligen förstod varför jag reser så mycket till Frankrike!

Galleri.

Karta över området