Tr�äningen av v�änster ben kunde b�örja f�örst i slutet av mars (det hade gjort f�ör ont annars) och tog tv�å m�ånader. L�äkningen av b�äckenfrakturen ber�äknades till sex m�ånader. N�är jag slutade anv�ända krycka den 1 april tog l�äkningen fart p�å allvar. I b�örjan av maj var jag tillr�äckligt stark f�ör en �övningstur p�å S�örmlandsleden. I b�örjan av juni var jag s�å frisk att jag kunde springa. Det tog allts�å fyra m�ånader.

Enda hotet mot en junitur var d�ärf�ör sn�öl�äget. Fr�ån b�örjan hade jag best�ällt biljett till Perpignan f�ör att g�öra n�ågra turer i Pyreneerna, is�åfall mitt sj�ätte bes�ök d�är. N�är jag ins�åg att sn�öl�äget var r�ätt hoppl�öst - �ännu i b�örjan av juni gick laviner - bokade jag om biljetten fr�ån Paris med sikte p�å en tur i Sydalperna ist�ället. Dessutom for jag fem dagar senare �än vanligt. Startpunkten f�ör min tur blev St Michel en Maurienne. Turen blev till stor del improviserad, med n�ödv�ändighet. Jag hade lite problem med tv�å pass�överg�ångar, dels den f�örsta, dels en av de sista, p g a sn�öl�äget. I�övrigt hade sn�ösm�ältningen g�ått �över f�örv�äntan. V�ädret, som �överlag varit regnigt och trist, slog med ens om n�är jag anl�ände till Frankrike.

Turens b�örjan ledde genom Mt Thabor-omr�ådet, delvis p�å stigar bekanta fr�ån augusti 2007. P�å �överg�ången �över Col de la Plagnette (se �även bilder fr�ån turen augusti 2007) l�åg s�å mycket sn�ö �över stigen att jag tvingades ut i mycket instabil terr�äng. Etappen kom att ta bort�åt 10 timmar, innan jag kunde sl�å l�äger n�ära Refuge de Drayèeres, utom synh�åll f�ör stugan. Denna f�örsta etapp gav en stigning p�å 1600 meter, en lagom rivstart, givet f�öruts�ättningarna!

Jag slog efter ett tag in p�å den stora leden GR 5 som f�örde genom den m�ärkliga staden Briançon och �över i le Queyras, ett omr�åde d�är det normalt faller ganska lite sn�ö vintertid. Jag kom d�ärvid in p�å GR 58, devlis p�å samma stigar som juni 2004, med bl a �övernattning p�å Les Granges de Furfande, en av mina f�å �övernattningar p�å en stuga.

Tyv�ärr var d�är ocks�å en st�örre vandringsgrupp, som i vanlig ordning f�örde ett ov�äsen utan like. N�ästa etapp skulle b�åde de och jag till Ceillac. Det var ett l�ätt beslut att g�å f�örbi byn och dess gîte d'etape och vidare till campingplatsen.

H�ärifr�ån f�öljde jag GR 5 �över Col Girardin till Maljasset (som jag �övernattat p�å 1994 och 2000) och ett stycke vidare i riktning mot Italien. Efter en t�ältnatt korsade jag gr�änsen p�å ett h�ögt pass, Col de Maurin, gick genom Chiappera (bekant fr�ån turerna 1994 och 2003), rundade en m�äktig cirkusdal och korsade gr�änsen �ånyo vid Colle delle Munie, d�är jag hittade fint l�äger en bit nedanf�ör passet. �Återstoden av turen kom att g�å p�å till stor del bekanta stigar i den franska Parc National du Mercantour som har r�ätt str�änga t�ältregler (t�ältet f�år st�å 19-9).

Mot slutet blev v�ädret s�ämre. Vid Lac d'Allos brakade helvetet l�ös p�å eftermiddagen. D�är fick jag ingen stugplats, eftersom stugan p�åstods vara full (jag s�åg senare aldrig till n�ågra nattg�äster!), men jag fick anvisning p�å en plats i en fiskestuga n�ära stugan och sj�ön. En av mina sista pass�överg�ångar, �över Col de la Petite Cayolle kom att bli v�äldigt knepig p g a sn�ö p�å nordsidan. N�är jag efter ett par dagar kom till Gîte de Bayasse var v�ädret �åter s�å pass trist att jag tyckte 14 dagar var nog. Jag liftade till Barcelonnette, tog buss till Gap och d�ärifr�ån t�åget hem.