Augustituren detta år började i Sta Maria in Müstair. Resan
gick med tåg från München till Bozen och Meran i Sydtyrolen.
Från Meran vidare till
Mals med ett litet lokaltåg, mer påminnande om en förortsspårväg.
Från Mals gick schweizisk postbuss till Sta Maria, strax innanför
gränsen.
Turens syfte var att återknyta bekantskapen med Engadin i kantonen Graubünden, där jag först på allvar lärde känna den schweiziska bergsvärlden, 20 år tidigare. Jag ville också testa tältmöjligheterna i Centralalperna. Jag sov under tak en enda natt, i Chiareggio. Det blev 7 fria nätter, samt 2 på camping under turen, och en före. Jag tog mig till Engadin via Livigno i Italien. Turen gick över på västsidan om Inns dalgång genom Davosbergen, Bergün, Oberhalbsteins östsida och Maloja. Efer Maloja följde ännu en gränsövergång över Murettopasset till Valmalenco i Lombardiet. Passet är oerhört brant på nordsidan; det förvånade mig att jag gått över i motsatt riktning såpass lättvindigt 1991, därtill i säsongens början. Några dagar i det fäbodrika Valmalenco, sen åter till Schweiz, till Poschiavo, i det allra sydligaste området av landet, en av de fyra italienska språkzonerna i Graubünden. 1993 gjorde jag en 16-dagars tur från St. Anton till Poschiavo, bland annat genom Davosbergen. Jag påmindes om hur fint det var där, och vilka möjligheter som finns kvar, med både nyheter och återseenden.
|
Galleri. |