Sydalperna 2008, 14 dagar.

Den 12 februari blev jag påkörd av en bil på en cykelöverfart, och drabbades bland annat av en bäckenfraktur och en traumatisk försvagning av vänster sätesmuskel. Våren och försommaren kom därför att präglas av omfattande rehabilitering, lite grand av en kapplöpning med tiden.

Träningen av vänster ben kunde börja först i slutet av mars (det hade gjort för ont annars) och tog två månader. Läkningen av bäckenfrakturen beräknades till sex månader. När jag slutade använda krycka den 1 april tog läkningen fart på allvar. I början av maj var jag tillräckligt stark för en övningstur på Sörmlandsleden. I början av juni var jag så frisk att jag kunde springa. Det tog alltså fyra månader.

Enda hotet mot en junitur var därför snöläget. Från början hade jag beställt biljett till Perpignan för att göra några turer i Pyreneerna, isåfall mitt sjätte besök där. När jag insåg att snöläget var rätt hopplöst - ännu i början av juni gick laviner - bokade jag om biljetten från Paris med sikte på en tur i Sydalperna istället. Dessutom for jag fem dagar senare än vanligt. Startpunkten för min tur blev St Michel en Maurienne. Turen blev till stor del improviserad, med nödvändighet. Jag hade lite problem med två passövergångar, dels den första, dels en av de sista, p g a snöläget. Iövrigt hade snösmältningen gått över förväntan. Vädret, som överlag varit regnigt och trist, slog med ens om när jag anlände till Frankrike.

Turens början ledde genom Mt Thabor-området, delvis på stigar bekanta från augusti 2007. På övergången över Col de la Plagnette (se även bilder från turen augusti 2007) låg så mycket snö över stigen att jag tvingades ut i mycket instabil terräng. Etappen kom att ta bortåt 10 timmar, innan jag kunde slå läger nära Refuge de Drayèeres, utom synhåll för stugan. Denna första etapp gav en stigning på 1600 meter, en lagom rivstart, givet förutsättningarna!

Jag slog efter ett tag in på den stora leden GR 5 som förde genom den märkliga staden Briançon och över i le Queyras, ett område där det normalt faller ganska lite snö vintertid. Jag kom därvid in på GR 58, devlis på samma stigar som juni 2004, med bl a övernattning på Les Granges de Furfande, en av mina få övernattningar på en stuga.

Tyvärr var där också en större vandringsgrupp, som i vanlig ordning förde ett oväsen utan like. Nästa etapp skulle både de och jag till Ceillac. Det var ett lätt beslut att gå förbi byn och dess gîte d'etape och vidare till campingplatsen.

Härifrån följde jag GR 5 över Col Girardin till Maljasset (som jag övernattat på 1994 och 2000) och ett stycke vidare i riktning mot Italien. Efter en tältnatt korsade jag gränsen på ett högt pass, Col de Maurin, gick genom Chiappera (bekant från turerna 1994 och 2003), rundade en mäktig cirkusdal och korsade gränsen ånyo vid Colle delle Munie, där jag hittade fint läger en bit nedanför passet. Återstoden av turen kom att gå på till stor del bekanta stigar i den franska Parc National du Mercantour som har rätt stränga tältregler (tältet får stå 19-9).

Mot slutet blev vädret sämre. Vid Lac d'Allos brakade helvetet lös på eftermiddagen. Där fick jag ingen stugplats, eftersom stugan påstods vara full (jag såg senare aldrig till några nattgäster!), men jag fick anvisning på en plats i en fiskestuga nära stugan och sjön. En av mina sista passövergångar, över Col de la Petite Cayolle kom att bli väldigt knepig p g a snö på nordsidan. När jag efter ett par dagar kom till Gîte de Bayasse var vädret åter så pass trist att jag tyckte 14 dagar var nog. Jag liftade till Barcelonnette, tog buss till Gap och därifrån tåget hem.

Galleri.